CISG hit och CISG dit
Många talar om ”CISG” men hur många vet egentligen vad de talar om? CISG är en förkortning av United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods. Det vill säga FN:s konvention gällande avtal om internationella köp av varor, av jurister vanligen benämnd ”CISG” men ibland även ”UN-convention” eller ”Wienkonventionen” (efter det att den antogs i Wien 1980). Konventionen, som trädde i kraft 1988, har sedan dess tillträtts av över 90 stater, många av dem betydande handelsländer.
Syftet med CISG (som innehåller både avtals- och köprättsliga bestämmelser) är att man inom internationell handel ska kunna verka efter samma regelverk oavsett vilka länder ett avtal eller dess parter har anknytning till. Konventionen gäller för köpeavtal mellan kommersiella parter som har sina affärsställen i skilda stater när (i) båda staterna har tillträtt konventionen eller (ii) internationellt privaträttsliga lagvalsregler leder till att lagen i en konventionsansluten stat ska tillämpas.
Vilka länder berörs?
Av lagvalsreglerna är grundregeln att parterna själva avtalar om vilket lands lag som skall gälla för avtalet. Men om så inte sker är huvudregeln i stället att det lands lag till vilket avtalet har närmast anknytning skall tillämpas. Normalt och som oftast innebär det landet där säljaren har sin hemvist.
Praktisk sett innebär detta att CISG (såvida inget annat avtalats) som huvudregel är tillämplig lag på alla internationella avtal där säljaren är svensk, medan tillämpligheten i de fall då köparen är svensk beror på om motpartens land tillträtt konventionen. Många av de länder som Sverige handlar med finns med på listan över konventionsstater men det finns undantag. Ett viktigt sådant är Storbritannien som ställde sig tveksam till detta internationella ramverk och i stället förespråkat engelsk lag (och praxis).
Vilka köp omfattas?
Konventionen är begränsad till köp av ”goods” (”varor” eller ”lösören” i svensk terminologi) och är på så vis snävare än den svenska köplagen (1990:931) (KöpL) som omfattar köp eller byte av all slags lös egendom. Vidare är ett antal olika typer av köp uttryckligen undantagna från CISG:s tillämpningsområde, bl.a. köp på auktion eller exekutiva försäljningar, köp av aktier och värdepapper, köp av fartyg, flygplan och köp av elektricitet.
Sverige och CISG
I samband med tillträdet 1989 reserverade sig Sverige tillsammans med de nordiska grannländerna Danmark, Finland och Norge i förhållande till konventionen i två avseenden – dels för konventionens tillämplighet på köp mellan de nordiska länderna (där man ansåg de egna nationella avtals- och köplagarna vara bättre lämpade och lät dem vara fortsatt gällande för handeln inom Norden) och dels för att Sverige inte skulle vara bundet av CISG:s del II, som reglerar ingående av avtal. Denna reservation var de nordiska länder helt ensamma om. I övriga delar godkände Sverige konventionen, vilken också inkorporerades i vår lagstiftning såsom lagen (1987:822) om internationella köp.
Reservationen mot avtalsrättsliga delen av CISG, har Sverige senare (tillsammans med våra nordiska grannländer) valt att återkalla. Således gäller numera CISG till alla delar vid internationell handel i Sverige, med undantag för reservationen om inomnordiska köp (vilken även gäller för handel med Island).
Avtalsrättsliga skillnader
Vad har det då inneburit för svensk del och för svenska aktörer i det internationella affärslivet att Sverige godkänt konventionen i sin helhet? Om man jämför avtalsdelen i CISG med bestämmelserna i den svenska s.k. avtalslagen (1915:218) framträder ett par viktiga skillnader, som vi belyser nedan.
Avtalsbundenheten
Genom att Sverige upphävt den tidigare reservationen mot CISG:s del II kommer vi, i fråga om internationella köp, att frångå den i svensk rätt annars rådande löftesprincipen och i stället tillämpa den så kallade kontraktsprincipen vid ingående av avtal.
Ett avtal sluts normalt genom ett anbud och en efterföljande accept. Enligt löftesprincipen inträder avtalsbundenheten i två steg; där först anbudsgivaren blir ensidigt bunden av sitt anbud, varpå anbudsmottagaren i ett senare skede blir bunden genom sin accept. Ett bindande avtal uppkommer först när båda parter förbundit sig till att ingå avtalet. Men innan dess är alltså anbudsgivaren ensidigt bunden av sitt anbud (sitt löfte om avtal) under en viss tid – den så kallade acceptfristen – eller till dess att anbudet avslås, medan anbudsmottagaren är fortsatt fri att avgöra om ett avtal ska uppstå.
Enligt kontraktsprincipen blir en anbudsgivare i stället bunden av sitt anbud först i det ögonblick som anbudet accepteras av motparten. Avtalsbundenheten uppstår alltså samtidigt för båda parter genom ett så kallat gemensamt avtalsslut.
En principiell skillnad mot svensk rätt är alltså att CISG tillåter anbudsgivaren att både dra tillbaka och återkalla ett anbud innan det accepteras. Enligt CISG får ett anbud således alltid dras tillbaka om meddelandet om ett tillbakadragande kommer fram till anbudsmottagaren före eller samtidigt med anbudet. Denna regel liknar vår svenska regel om att ett anbud kan återkallas om återkallelsen kommer anbudsmottagaren tillhanda innan han tar del av anbudet eller samtidigt med detta.
Enligt CISG får dock ett anbud under vissa omständigheter även återkallas efter det att anbudet kommit fram till anbudsmottagaren. Anbud kan alltså återkallas fram till dess att ett avtal har slutits genom en accept, om återkallelsen kommer fram till anbudsmottagaren innan denne avsänt ett antagande svar. Har en bestämd tid för svar angivits i anbudet, eller om anbudet klart uttalar att det inte kan återkallas, gäller givetvis detta, och anbudet kan då inte återkallas. Detta gäller även om det är rimligt för anbudsmottagaren att räkna med att anbudet är oåterkalleligt och han handlar i förlitan på anbudets oåterkallelighet. I CISG finns dock inte någon motsvarighet till anbudsgivarens ensidiga bundenhet enligt vår svenska acceptfrist.
Oren accept
Med ”oren accept” menas ett svar som är avsett att vara ett accepterande svar på ett anbud men som innehåller tillägg, begränsningar eller andra ändringar. Enligt CISG, i likhet med svenska avtalslagen, innebär sådana ändringar ett avslag på anbudet, och utgör i stället ett nytt anbud.
Enligt CISG ska en oren accept som inte innehåller några väsentliga ändringar gälla som en ren accept, om inte den ursprungliga anbudsgivaren utan oskäligt dröjsmål framför en invändning mot det orena svaret. Om en sådan invändning inte framförs i tid, kommer alltså ett avtal att slutas med det ursprungliga anbudets villkor tillsammans med de mindre ändringar som gjorts i accepten. Normalt sett är de flesta ändringar dock att betrakta som väsentliga såsom t.ex. ändringar rörande priset, betalningen och varans kvalitet eller kvantitet. Regelns syfte är att förhindra anbudsgivare från att återkalla sitt anbud genom att invända mot ett obetydligt fel eller ren felskrivning i en accept.
I den svenska avtalslagen har vi en reglering om att om någon avger en oren accept, men anser att accepten faktiskt överensstämmer med anbudet, vilket också anbudsgivaren måste inse, så är anbudsgivaren skyldig att utan oskäligt uppehåll meddela att denne inte accepterar den orena accepten. Om anbudsgivaren inte meddelar detta sluts ett avtal i enlighet med den orena acceptens innehåll.
Sent svar
Enligt CISG gäller att en accept som kommer för sent ändå gäller som ett accepterande svar, om anbudsgivaren utan dröjsmål underrättar anbudstagaren om att svaret godtas som accept, trots att det inkommit för sent. Enligt den svenska avtalslagen betraktas ett accepterande svar som kommit in för sent som ett nytt anbud.
CISG har även en reglering som tar upp det fallet att en accept har försenats på grund av inte fungerande kommunikationer. Om det av svaret framgår att det har sänts under sådana förhållanden att det vid normal befordran hade kommit fram i tid, ska det gälla som accepterande svar. Om anbudsgivaren inte vill godkänna detta, måste denne utan dröjsmål meddela anbudstagaren att anbudet inte längre gäller. CISG:s reglering bygger alltså på att svaret med normala kommunikationer skulle ha kommit fram i tid, medan den svenska avtalslagen utgår ifrån att anbudstagaren rent subjektivt utgått från att svaret kommit fram i tid och att anbudsgivaren måste ha insett detta.
Några köprättsliga skillnader
Skillnaderna mellan CISG och svensk rätt berör förstås inte enbart de avtalsrättsliga delarna, utan framträder i ännu större utsträckning i de köprättsliga bestämmelserna. Den nuvarande svenska köplagen från 1990 bygger i och för sig i stor utsträckning på CISG och utarbetades med CISG som förlaga. Men det finns många väsentliga skillnader som kan vara av betydande karaktär och nog så viktiga att beakta vid internationella affärer.
Hävning
Inom köprätten följer som en huvudregel att en part har rätt att häva köpet om motparten gjort sig skyldigt till ett väsentligt avtalsbrott. Vad som anses vara ett väsentligt avtalsbrott anges generellt i CISG:s art. 25 vara något som medför en sådan olägenhet för den andra parten att det i huvudsak berövar honom vad han hade rätt att förvänta sig enligt avtalet. Därtill krävs att den avtalsbrytande parten insett eller borde ha insett ett sådant resultat. Hävningsförutsättningarna enligt CISG gäller alltså oavsett vilken typ av avtalsbrott som begås och oavsett om det är säljaren eller köparen som begår avtalsbrottet.
I köplagens 26 § har införts en särregel om att köparen, avseende varor som särskilt tillverkas eller anskaffas efter köparens anvisningar, endast ges hävningsrätt på grund av säljarens dröjsmål om syfte med köpet blir ”väsentligen förfelat” på grund av dröjsmålet. En motsvarande regel saknas i CISG, som alltså inte tar hänsyn till säljarens intressen i fråga om specialbeställda varor när denne inte kan leverera dem i tid. Även i vad gäller säljarens möjlighet att häva på grund av köparens underlåtenhet att hämta eller ta emot varan och i fråga om köparens betalningsdröjsmål finns skillnader mellan CISG och den svenska köplagen.
Gällande säljarens rätt till dröjsmålsränta föreligger också den skillnaden att medan köplagens 71 § hänvisar till vad som gäller enligt den svenska räntelagen, framgår det inte av bestämmelsen i CISG (art. 78) någon vägledning varken kring vilken räntesats som är tillämplig eller från vilken tidpunkt dröjsmålsräntan ska utgå.
Fel i varan
Reglerna om fel i varan skiljer sig också till vissa delar. De huvudsakliga reglerna kring felbedömningen framgår av art. 35 i CISG som innehåller bestämmelser med i stort sett samma innehåll som de i 17 § köplagen. Men då man i köplagen lägger vikt vid uppgifter om varans egenskaper som säljaren kan ha lämnat före köpet och gör bedömningar av vad köparen med fog kunnat förvänta sig, utgår man i CISG från vad som är avtalat och avgör genom avtalstolkning om varan är överensstämmande och avtalsenlig.
Köplagen innehåller särskilda regler om säljarens marknadsföringsansvar (18 §) och om säljarens ansvar för varor sålda i ”befintligt skick” (19 §) vars motsvarigheter saknas i CISG. Dessa specifikt svenska regler har ibland kritiserats för att vara alltför köparvänliga och utformade med konsumentskyddsregler som utgångspunkt. CISG å sin sida har särskilda regler om säljarens ansvar för immaterialrättsliga fel i varan (art. 42) vilket helt saknas i den svenska köplagen.
Vidare ger CISG en köpare som inte reklamerat i rätt tid ändå möjlighet till prisavdrag eller rätt till sådant skadestånd som inte avser förlorad vinst, om han kan åberopa en skälig ursäkt till varför han inte reklamerat i tid (art. 44). Motsvarande möjligheter ges inte i köplagen.
Skadestånd
Den kanske viktigaste skillnaden mellan CISG och köplagen gäller förutsättningarna för ansvar och beräkning av skadestånd. Den viktigaste skillnaden är att man i CISG, till skillnad från köplagen, inte delar in skadeståndsansvaret i direkta och indirekta förluster.
Utgångspunkten i CISG är i stället att en skadelidande part ges rätt till ersättning för alla förluster denne lidit till följd av ett avtalsbrott (art. 74), såvida motparten inte kan visa att avtalsbrottet beror på ansvarsbefriande omständigheter (art. 79). Men det görs också en viktig begränsning av skadeståndsansvaret, genom att den avtalsbrytande parten inte ansvarar för sådana följder som han inte kunde ha förutsett eller borde kunna förutse såsom möjliga konsekvenser av sitt avtalsbrott. Motsvarande bestämmelse om skadeståndsansvarets begränsning saknas i köplagen, där man i stället tillämpar en adekvansbedömning för att eliminera vissa, alltför avlägsna och slumpmässiga, skadegrundande följder som juridiskt irrelevanta.
Däremot innehåller köplagen en bestämmelse (70 § 2 st.) om möjligheten till jämkning av oskäligt betungande skadeståndsskyldighet med hänsyn till den avtalsbrytande partens möjligheter att förutse och förhindra skadans uppkomst, vilket inte återfinns i CISG.
Inte heller finns i CISG någon motsvarighet till 34 § 3 st. KöpL, enligt vilken köparen har rätt till ersättning för de utgifter som köparen ådragit sig genom att själv ha avhjälpt ett fel i varan. Ersättning för avhjälpningskostnader enligt CISG kan endast utgå till köparen om säljaren genom avtalsbrott är skadeståndsskyldig till sådan kostnad.
Köplagens 67 § undantar säljaren från allt ansvar för skador på annat än den sålda varan, vilket innebär att skador som orsakats av den sålda varan (det så kallade produktansvaret) är undantaget från lagens tillämpningsområde. CISG gör endast undantag av säljarens ansvar för dödsfall och personskador som orsakats av den sålda varan (art. 5), vilket medför att bestämmelserna i CISG anses omfatta den del av produktansvaret som avser sakskada på annan egendom.
Några skillnader i övrigt
En annan skillnad är att CISG inte innehåller någon motsvarighet till köplagens bestämmelser om leveransklausuler (7 § 3 st.). När man utarbetade CISG gjordes bedömningen att det i stället vore lämpligare att låta utformning och tolkning av internationella leveransvillkor regleras av Internationella Handelskammaren (ICC) och genom deras INCOTERMS (International Commercial Terms).
CISG innehåller inte heller några bestämmelser, motsvarande de i köplagen, om rättsläget vid köparens konkurs (63 §), köparens avbeställningsrätt (52 § 2 st.), rättsverkan och betydelsen av utställda fakturor (47 §) eller öppet köp (16 §).
Alternativen och dess effekter
Även om man vid en snabb överblick kan tycka att det inte skiljer så mycket mellan regleringarna i den svenska avtals- och köplagen och i CISG, kan skillnaderna ändå vara av stor betydelse i praktiken, inte minst vad gäller fel och felansvar. Det är därför av vikt att man är medveten om skillnaderna mellan rent svenska eller inomnordiska affärer och internationella affärer, där CISG kan bli tillämplig på de internationella affärerna om inget annat avtalats. Inte sällan skrivs nämligen CISG bort, särskilt vid affärer inom EU eller vid tillfällen då parterna i stället använder olika typer av standardvillkor för att reglera affärsförbindelsen. Vad som då gäller är en helt annan fråga, men ofta hänvisas till nationell köplag (det vill säga säljarens lands lag), vilket minskar förutsebarheten för den part som får finna sig i att avtalet bedöms utifrån regler som endast behärskas av den ena parten och dess jurister.
Inte sällan är lagvalsfrågan den sista som förhandlas i ett köpekontrakt, något som är ytterst olämpligt eftersom utfallet kan bli helt olika beroende på om tillämplig lag är svensk köplag, CISG eller köplagen i ett tredje land, där köpare eller säljare befinner sig. Det förekommer även kompromisslösningar där man, för att få slut på diskussionen, gör en hänvisning till ett helt fristående lands lag. Effekten blir då att varken köpare eller säljare med säkerhet vet vad som gäller.
Avtalsskrivande juristers instinktiva rädsla för CISG har dock, som vi ser det, nog inte alltid så mycket att göra med konventionen som sådan, utan ligger snarare i en ofta bristande kunskap om innehållet i den.
2023-10-05
Artikeln ovan är publicerad i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning. Om artikeln citeras eller återges ska källan anges.
