Många fastighetsägare, företag och kommuner samarbetar redan för att utveckla stadskärnor, handelsplatser och bostadsområden. Det kan till exempel handla om extra trygghetsinsatser, aktiviteter på torg, gemensam marknadsföring eller bättre skötsel av en plats.
Ett återkommande problem är att vissa aktörer betalar för insatser som kommer hela området till nytta, medan andra drar nytta av arbetet utan att bidra. Sedan den 1 augusti 2026 finns en ny möjlighet att tvinga alla berörda fastighetsägare att finansiera gemensamma insatser för tryggare och mer attraktiva områden. Den nya lagen (2026:955) om avgift för områdessamverkan syftar till att göra det lättare att skapa en långsiktig och stabil finansiering.
Vad är områdessamverkan?
Områdessamverkan innebär enligt det nya regelverket att fastighetsägare och andra lokala aktörer arbetar tillsammans inom ett geografiskt avgränsat område. Syftet kan vara att förebygga brott, öka tryggheten, göra området mer attraktivt eller stärka det lokala näringslivet. Arbetet kan exempelvis omfatta trygghetsvärdar eller ordningsvakter, evenemang, platsutveckling eller gemensam kommunikation.
Den avgift som tas ut med stöd av lagen får däremot inte användas för att finansiera åtgärder som stat, region eller kommun enligt annan lag är skyldig att utföra.
Vad förändras genom den nya lagen?
Tidigare har finansieringen normalt byggt på frivilliga avtal. Den nya lagen innebär att den som bedriver samverkan (samverkanshuvudman) och som godkänns av kommunen kan ta ut en avgift av fastighetsägare som drar nytta av samarbetet, även av dem som inte frivilligt bidrar.
Det är kommunen som prövar ansökan och beslutar om en samverkanshuvudman ska godkännas. För att bli samverkanshuvudman krävs bland annat tillräckligt stöd bland fastighetsägarna inom området (se nedan), att huvudmannen och dess företrädare är laglydiga samt att verksamheten är ideell och bedrivs på ett demokratiskt sätt.
Efter kommunens godkännande ansvarar samverkanshuvudmannen för att genomföra samverkan, ta ut avgifterna och årligen redovisa arbetet till kommunen.
Kommunen kan i särskilda fall själv vara samverkanshuvudman men då krävs att behovet av samverkan är mycket stort, inte tillgodoses av någon annan och att ingen annan lämplig kandidat har ansökt om att bli huvudman.
Vilket stöd krävs?
En privat samverkanshuvudman måste ha ett tydligt stöd i området. Huvudmannen ska företräda minst två tredjedelar av de berörda fastighetsägarna. De fastighetsägare som står bakom ansökan ska samtidigt representera minst två tredjedelar av områdets sammanlagda nyttotal.
Nyttotalet är ett mått på varje fastighets eller byggnads andel av den gemensamma nyttan. Vid bedömningen ska hänsyn tas till storlek och betydelse i området. En stor handelsfastighet i centrum kan därför få ett högre nyttotal än en mindre fastighet i utkanten.
Vem kan behöva betala?
Avgiften tas ut av fastighetsägare inom det angivna området. En fastighetsägare kan alltså bli skyldig att betala trots att denne valt att stå utanför samverkansarbetet. En- och tvåbostadshus med tillhörande komplementbyggnader och fastigheter med endast sådana byggnader omfattas dock inte av avgiftsskyldigheten.
Om kostnaden kan föras vidare till en lokalhyresgäst beror bland annat på hur hyresavtalet är utformat. Det finns därför anledning att se över avtalsvillkor om driftskostnader, skatter och andra avgifter. Att kommunen har godkänt huvudmannen för områdessamverkan innebär i sig inte att varje framtida kostnad eller faktura automatiskt är skälig. En tvist om ett konkret avgiftskrav kan prövas av allmän domstol.
Vad bör fastighetsägare tänka på?
För den som vill starta en områdessamverkan är det viktigt att tidigt ta fram ett tydligt och förankrat underlag. För den fastighetsägare som får möjlighet att yttra sig över en ansökan innan kommunen fattar beslut om godkännande av huvudman är det lika viktigt att förstå hur området, åtgärderna och den egna avgiften har bestämts. Några frågor som bör ställas är.
- Kartlägg området: Är gränserna naturliga och omfattas rätt fastigheter och byggnader?
- Granska åtgärderna: Är insatserna konkreta, ändamålsenliga och skilda från det offentligas ordinarie ansvar? Finns det konkurrerande samverkan?
- Kontrollera ekonomin: Är budgeten rimlig och är modellen för nyttotal begriplig och rättvis?
- Se över samverkansformen: Finns tydliga regler för beslut, insyn och uppföljning?
En vanlig missuppfattning är att en fastighetsägare kan tvinga att vidta eller tåla åtgärder på sin fastighet med stöd av de nya reglerna. Det stämmer inte. Lagen innebär endast en rätt för samverkanshuvudmannen att ta ut avgifter av berörda fastighetsägare.
Behöver ni hjälp?
Den nya lagen skapar möjligheter till mer stabil och långsiktig områdessamverkan, men ställer samtidigt krav på förankring, avgränsning, ekonomi och organisation. Fram Advokatbyrå hjälper fastighetsägare, samverkansorganisationer och kommuner med bland annat ansökningar, organisations- och avtalsfrågor, bedömning av avgiftsmodeller samt överklaganden och tvister. Kontakta Fredrik Heldqvist om ni vill diskutera vad lagen innebär i ett konkret område.